konstpsykologi, om konst: konstklassifikation

En konstklassifikation i nio steg.

	Grad 1	Grad 2	Grad 3
Nivå A Konst med emfas på teknik.	Drivkraften bakom dessa verk är huvudsakligen teknik. Fascination och upptäckarglädje inför tekniska atrealjer i stället för djupare inspiration och insikt ger huvuddelen av energin till skapandet.	Slumpen eller redan existerande objekt eller företeelser upphöjs till konst.	Verket utgörs till största delen av matematik och harmonilära.
Nivå B Tankarnas konst, idékonst.	Konstnären får ett uppdrag och utför det, verket är en illustration av beställarens tanke - inte konstnärens. Konstnären försöker medvetet tillfredställa sin publik.	Drivkraften bakom dessa verk är tankar, ord, filosofi. Man konstruerar ett verk utifrån en medveten tanke, t.ex. en dikt, en politisk ståndpunkt eller något liknande.	Man konstruerar ett verk utifrån något man förnimmer; ser, hör eller känner, man illustrerar en känsla eller avbildar något redan existerande vilket man filtrerar genom sig själv. Konstnären tänker aktivt på något och ser då en del eller hela verket för sitt inre öga.
Nivå C Den intutiva konsten, den mystiska konsten.	Man "ser" figurer framför sig, ser figurer i mönster, på duken eller i skulpturmaterialet och tar fram dessa, låter intutionen styra utan särskilda förbehåll.	Konstnären tar inspiration ur sina drömmar eller hallucinationer. Konstverken avbildar konstnärens undermedvetna natur, redigerat av medvetandet.	Konstnären har klara inre visioner utan påkallad teknisk, filosofisk eller annan konstruerad anledning och omsätter dessa till konstverk. Den bakomliggande orsaken är mystisk; profetisk, telepatisk, andlig etc.

Exempel

A1	Större delen av installations- och videokonsten, I stort sett all s.k. "photoshopkonst" som översvämmar Internet, "potatisstämpelkonst" och "titta vilket häftigt skrot-konst". Avbildande som kroki, stilleben och dylikt avsett att träna upp färdighet etc.
A2	Spontanism, readymades, pressade löv etc.
A3	De flesta abstrakta, konkretistiska konstverk. Fraktaler och liknande datakonst etc.
B1	Beställningsporträtt, illustrationer, dekorationer, utsmyckning, hötorg. etc
B2	Propaganda, konstnärliga illustrationer, konceptualism, ikonmåleri, astrologiska och ritualmagiska scheman etc.
B3	Impressionism och andra stiliserade avbildningsmetoder. Surrealism, realism, fantasy, erotica etc. Konstnärer som beskriver sin eller andras yttre livssituation, etc
C1	Automatiskt måleri. En del former av naivism. Channeling. Skulptörer som "låter materialet bestämma"; "Skulpturen fanns redan i stenen." etc.
C2	C.F. Hills sjukdomsverk, vissa av Picassos senare verk, Nils Dardel, Marc Chagall etc. Ej att förväxla med Surrealismen vilken inte har mycket att göra med drömmar utan strävar mer efter att förvirra, rucka på verkligheten för att finna dess sanna natur.
C3	Nostradamus, några av bibelns profeter, shamankonst, jag etc.

Frågor & Svar

Konstklassifikationen väckte en viss diskussion när jag presenterade den på en diskussionslista jag drev - MaxMagnusLista , här följer några av frågorna som ställdes:

Enligt Max Magnus klassifieringsmodell finns det uppenbarligen en mängd olika konstnärer. Vad jag undrar är: Är det någon värdeskillnad på alla dessa olika motiv att utöva måleri, eller vilken uttrycksform det än handlar om? Skulle det ena vara bättre än det andra?

Vad som är "bäst" handlar om vad man är ute efter. Mitt klassificeringssytem handlar tämligen lite om detta. Det handlar om vad som inspirerat till verket. Det antyds dock t.ex. att ett konstverk som enbart uppvisar nivå A-karaktäristika lider stor risk att bli tämligen substanslöst. Det är också uppenbart att det krävs mer eller mindre och olika former av insikter och kunskaper för att kunna åstadkomma konst som platsar i olika kategorier.
En person som ser syner men inte har någon teknisk färdighet kan åstadkomma ett nivå C3-verk med hjälp av streckgubbar. Och en messias-konstnär-sänd-av-gud kan göra ett nivå A1-verk för att testa någon ny arbetsmetod. Det är dock tveksamt om någon av dessa två skulle vilja visa upp dessa verk och båda verken skulle vara bristfälliga. Det handlar som sagt om vad man är ute efter.
För mig handlar konsten om att upptäcka och utforska visioner, och detta får mig att växa kännbart av varje nytt konstverk jag gör. Vare sig det är träskulptur med tyngdpounkten i nivå C1 eller en nivå C3- baserad målning. Att det är frågan om sådana jag gör får ni ta mitt ord för, men jag tror att det är uppenbart om ni låter er försjunka i verket en stund.

Jag tror vidare att den mest kvalitativa konsten skapas av någon som gått igenom alla dessa stadier och sedan utgår från nivå B2 till C3.
För någon som medvetet bara ser konst som dekoration spelar det ingen roll vart på skalan verket hör hemma, dock finns det en risk att ytliga människor känner en viss oro inför nivå C-verk. Man bör i åtanke att vilken konst man än väljer påverkar och speglar en.
Det jag anser negativt i kvalitetsammangang med verk under nivå B2 utan äkta nivå C är att de så gott som alltid är substanslösa luftslott, överdrivet konstruerade med förbannat mycket ego eller anti-ego över sig. Sådana verk har i grund och botten samma djupare funktion som tapeter eller vilken annan dekoration som helst, och för mig är sådan konst helt ointressant, den är ungefär lika fjärran som rörmockeri eller något annat i sammanhanget irrelevant hantverk.

Jag ser en viss likhet mellan konst och mat.

Nivå A mättar men är tämligen smaklöst - kolhydrater.

Nivå B smakar starkt men är näringsfattigt - kryddor.

Nivå C är närande och uppbyggande - vitaminer, reagenser och mutagener.

En riktigt god och närande konsträtt blir då ordentligt med teknisk erfarenhet av nivå A, en smula nivå B och uppbyggande och omvälvande nivå C.
Givetvis är det populäraste konsten vi hör på radio och ser på biografer och gallerier i dag mest snask; nivå A- och B-godis som barnen vill ha. Det är som sagt frågan om vad man är ute efter, vad man tror sig behöva. Vill man ha något som kanske är och på något mystiskt vis skapar framtidens värld på väggen eller vill man ha en solig tavla av havet som påminner en om sommaren kalla vinterdagar?
Makaroner och ketchup eller paella till middag?

Jag tror som på balansen; att den bästa konsten fungerar på alla icke korrupta plan.

Man börjar fundera på om det finns några som tar sig själva på så stort allvar som konstnärer. Jag kom att tänka på de färgglada broschyrerna från Jehovas vittnen. Den konstnär som illustrerar dessa måste så vitt jag förstår hamna i grupp C3 enligt Max Magnus klassifikation om hans visioner är hans egna eller i grupp B2 om han blivit påverkad av uppdragsgivaren.

Helt korrekt, måhända är det lite flytande vilket kategori av B Jehovakonstnären hamnar i. På ett sofistiskt plan kan man aldrig veta om de tämligen välgjorda JV-bilderna är B eller C3. På ett "bondförnuftsplan" tycker jag dock att det är uppenbart att de är 2 och möjligen en smula andrahands-C, vilket inte räknas som C överhuvudtaget.
Och anledningen till att konstnärer, bluffmakare som sanna, tar sig själva på så stort allvar har kanske att göra med att de någonstans inser att det är konstnärerna, avantgardet, som lägger grunden till världens utveckling.

Var hamnar utställningen Ecce homo på konstklassifikationslistan, är den enbart s.k. hötorgskonst eller ett "djupt profetiskt mästerverk"? Med tanke på att denna utställning har berört så många människor både positivt och negativt borde väl detta tyda på att utställningen är betydelsefull.

För en utomstående betraktare torde Ecce Homo vara ett nivå B-konstverk. Jag tippar på B2 eller B3, men preciseringen kan bara konstnären själv komma med. Måhända, men knappast, kom Elisabeth Ohlsons bilder till henne i en vision, vilket i så fall gör dem till C3.
Konstklassifikationen har inget att göra med huruvuda verket berör, påverkar eller inte, utan bara anledningen, inspirationen, metafysiken bakom verket. Den är vidare primärt ett verktyg för konstnärer att klargöra sig själva, men jag tror att konstpubliken också kan finna den intressant.